Man tror att man haft kaniner sedan 1500-talet som husdjur. Set var väldigt vanligt att folk hade kaniner på sina gårdar. Då hade man ingen speciell mat till dem, utan de åt av kornas spill. De förökade sig snabbt och var väldigt lätta att föda upp. Runt 1900-talet, bestämde man sig för att föda upp kaniner, så att man kund utnyttja skinnet, köttet och pälsen. Man blev även intresserad av olika färger. Om du frågar någon från den äldre generationen ( som var med under krigsåren på -40-talet), så har de flesta ätit kaninkött. Många beskriver smaken som vidrig och nästan oätlig. Anledningen till det var, att man utfodrade kaninerna med kål, och sedan när de slaktats, så  lade man köttet i mjölk, för att få bort det mesta av kålsmaken. I dagens läge, så har vi annan mat till våra kaniner, och köttet smakar riktigt gott. På senare tid har våra sällskapskaniner funnit in i våra hem, och lantraskaninen minskade i antal. I dag bevaras våra gamla lantkaniner, tyvärr finns det raser som för alltid är borta. Men vi har tur att ha några kvar, som man nu avlar, och bygger upp stammarna på igen. Tack vare dessa projekt, har vi gamla raser kvar ett tag till.

Källhänvisning: föreningen Gotlandskaninen

                                    Min mormor, och hennes syskon.